Jag sitter på min motorcykel och far fram på en kurvig väg. Marginalerna är små men jag grejar det ändå. Ögonen tar in information, öronen lyssnar som en signalspaningsanläggning, mina känselnerver tar in lägesinformation och känner av vibrationer. Händer och fötter står beredda för finmotoriskt arbete, näsan i beredskap att fånga upp illavarslande luktsignaler från motorn, det sjätte sinnet, magkänslan ger sitt bidrag för att fånga upp situationer som andra sinnen inte ännu uppfattat. Den högpresterande hjärnan jobbar för högtryck att processa all information och ge styrsignaler via nerver till kroppens alla muskler. Det enda sinnet som för tillfälligt vilar är smaksinnet. Alla andra sinnen är fullt aktiverade. Allt måste fungera perfekt annars kan det snart gå åt helvete.
Min kropp är en av jordens mest sofistikerade kemiska fabriker. Liksom en ottomotor bara kan köra bra på noggrant specificerade bränslen och detsamma med oljan som smörjer alla delar, så ställer våra kroppar krav på vad dom vill ha, för att inte tala om de bakterier som finns i våra tarmar som om dom matas rätt vårdar våra kroppar och förser oss med näringsämnen som vi inte själva kan tillgodogöra oss på annat sätt. Tarmbakterierna tränar immunförsvaret som skyddar oss mot inkräktare men likviderar även dåliga celler och bygger ny kroppsvävnad. Så länge allt går rätt. Men trycker man ner Roundup besprutat vete så går inte bara insulinvärdet upp i taket utan glyfosatet i ogräsmedlet Roundup tar död på de goda bakterierna i tarmarna för det är ett antibiotikum.
Därför var vårt första stopp för denna tur på en av Sörmlands Matklusters Aptitrunda, en ekologisk grönsaksodling strax utanför Södertälje, där vi pratade om växtgiftet glyfosat. Utsiktsvägen ner mot Järna ledde oss sen till mindre vägen ner till en getfarm nära Vagnhärad. Där fick vi lära oss att det finns två sorters kasein i komjölk varav det ena kan orsaka ett autoimmunt angrepp på bukspottkörtelns insulinproducerande celler och orsaka diabetes 1. Getmjölkens kasein är inte av denna sort och är mer lättsmält. Vi hade turen att se en stor getflock passera rakt över vägen framför oss och vi fick oss en trevlig pratstund med getbonden.
Sen bar det iväg till Fridhems kaffestuga i Sköldinge strax utanför Flen. Där åt vi cafélagad lunch och provsmakade getyoghurt som vi köpt på getgården. Sen var det dags för turens slingrigaste och smalaste väg som gick till Hälleforsnäs där vi besökte det gamla nedlagda bruket där många små nya verksamheter öppnat upp. Bland annat ett litet mejeri (Jürss Mejeri) med granbarksost.
Innan hemfärd via väg 55 mot Enköping intogs också ekologisk glass i solens gassande värme. Förhoppningsvis var denna tur inte bara en lustfyllt vridande på gasreglaget, ett eggande murr från motorerna och trevligt social samvaro utan också en ögonöppnare för deltagarna om livsstilens inverkan på våra kroppsfunktioners långsiktiga förmåga att ta oss fram på våra älskade brummande tvåhjulingar.
En reseberättelse skriven av event- och turansvarig Jerker Berg
